Forumteater på Tricken eller Lars Norén, på riktigt...

Jag tror att jag har sagt det. Att jag bor i en förort. En ganska belastad stadsdel. Jag besöker inte lokalkrogarna för en fredagsöl. Det skulle kanske vara ett spännande experiment men jag vet en hel del annan spänning och tristess som jag hellre skulle utsätta mig för. Och jag blir så deprimerad bara av att gå förbi pubarna. Det sitter så mycket ångest och gammal fylla där.

Hur som helst. Idag på tunnelbanan hem blev jag lite osäker på om det var på riktigt eller om jag hade hamnat i en installation Ett forumspel.

Som vanligt vid 17.00 tiden är det smockat med folk. Två tonårstjejer ställer sig tätt intill mig. Dom börjar prata. Rinkebysvenska.

- Jag är så fett trött på mig själv, säger den ena
- Fett jobigt, svararden andra
- Han ba, han va så tjurig mot mig, fett jobbigt tjurig och jag ba, varför gör du så mot mig, och han ba, jag är inte tjurig, jag ba, du är fett tjurig,
- Fett jobbigt, svarade den andra
- Och du ba, du va ju fett sur på mig
-Va, nä jag va fett trött
- Ja ha, men i alla fall, han ba, låtsades att han hade para, att han va cool va och ja ba låtsades som inget och jag ba borde ha gått men ja ba stannade och hängde, ja blir så fett trött....
- Fett jobbigt

Jag slutade att försöka läsa och lyssnade på denna rundgång 25 cm från mina öron.

Här gör nästa karaktär entré. En skotte, en äkta enligt egen utsago, med flaska i papperspåse, förfriskad allredan
- Hej på er jobbarsvennar, skanderar han när han gör entré.
- Ja, jag tar mig en sup på en tisdag. Min pappa bor i Skottland och dricker två flaskor whisky om dagen och har aldrig besökt på en doktor.
- Ni svennar super skallen av er på helgerna, kastar ut gubben eller tanten och super er plakata.
- Jag säger skål på en tisdag!
- Ni är så tråkiga ni svennar, bara knegar, ni är så tysta, kom igen prata lite med mig!
(Alla i vagnen skruvar nervöst på sig nu...)
- Du blondinen, säger han till mig, skaru med och festa på en tisdag?
- Tack du, det var snällt men jag måste hem och steka köttbullar till mina ungar, svarade jag och log lagom snällt bakom luggen för att inte uppmuntra honom till vidare förslag.