Min nya kompis anCnoc och jag lagar mat.

Jag och min nya bekantskap anCnoc rumsterar i köket. Vi har två örtkryddade lammstekar i ugnen. Det doftar himmelskt. Jag tänker reda skyn med lite calva. I kylskåpet vilar en låda ostron, pilgrimsmusslor, räkor och annat gott.

Till desert tänker jag bjuda på 70-tals klassikern glace au four. Jag gör den lite 00-talig och byter ut persikohalvorna mot mango.

Imorgon ska jag baka två vetekransar med mandelmassa och ingrid marie äpplen att bjuda på när gästerna kommer. Jag bakar dom i bakplåtspapper som jag lägger i sockserkaksformar.

Jag ska göra en ansjovisrulle, en skaldjurscoctail med pilgrimsmusslor och lite annat pyssel. Vännerna har med sig anka, paté, viltkorv och Winjasostar. Jag har fått rapporter om att en antal chokladbakverk är på väg in från Skuru.

I kylskåpet ligger den en låda med ostron.

Jepp. Jag har spottat upp mig sedan förra inlägget och gör en varm och vacker fest för mig, familjen och vännerna.

Jag borde göra detta oftare. Eller inte.

Rester med gäster.

Jag planerar nyårsaftonens festligheter. Traditoinsenligt äger dom rum här hemma hos mig. Traditionsenligt tror jag att det blir en liten sammankomst. Traditionsenligt blir det inte det.

Årets tema blir rester. Jag är lite trött och luggsliten. Skrapet av 2009.

Det vore fint att säga hej då till 00-talet med värme och ödmjukhet. Fast jag vill skrika, far åt pipsvängen ditt unkna skitår 2009. Jag vet att det är orättvist, för 2009 har på många sätt varit välhängt och marmorerat av ljuspunkter.

Inköpslistan är lång idag. Middagsplaneringen startade igår. Rester från inställda julfiranden och oätna delikatesser har anmälts till årets buffé. I källaren har jag mycket fint bubbel som vi ska dricka först. Det finaste bubblet först. När man har vett nog att uppskatta det. Det är min nyårslag.

Jag ska köpa pilgrimsmusslor. Jag älskar pilgrimsmusslor. Och ostron med citron. Det måste finnas som vickning.

Barnen förväntar sig ännu en fin dukning. Undrar hur hon dukar i år, tisslas det. Ja, hur dukar jag i år? Förra årets konstsnö, silvertimbaler och glitter. Hur matchar jag det, med ett tomt och okreativt huvud?

Lite kråkanstädning kanske? Släck alla lampor, tänd massor av levande ljus, lägg såpa elementen och höj värmen.

Idag har jag rastat sonen med haschsläden på en 08-kulle.

Snökanonerna yrde. Vi åkte i backen där kanonerna var på. Det blir lite mer spännande då.

Jag gillar att åka skidor. Jag har åkt sedan jag var liten. Sonen är imponerad över min färdighet på slalomskidor. Det värmer gott efter min WiiFit-ålderdom.

Fikat smakade mycket bra. Även om vi höll på att förfrysa bort fingrarna.

Det är ändå något särskilt med att stå högst upp i skidbacken och se solen gå ner över höghusen.

Efter en vit jul kommer ett svart nyår.

Jag tänker på konjak och cigarrer.

Och whiskey från Skottland.

Fisiga julblommor

Jag hade en strålande idé. Jag köpte julblommorna på Winjas ostkällare i år. Alla blev glada över korgar med finostar och fikon. En prydnad på varje julbord.

Sedan.

Det började lukta fis i kylskåpen. Och i köken, när kylskåpsdörrarna öppnades. Ostfis. Värre än äggmök, tycker en del.

Släktingarna blev generösa med ostarna.
- Oj, oj oj, inte kan vi äta upp all den här osten när julen i slut. Kan ni inte ta med lite hem?
- Ställ ut dom i garaget, häng en påse ut genom köksfönstret svarade jag.

Nästa år blir det amaryllisjävlar, i julkorgarna. Doftfria.

Sa jag att jag gav mamma tazetter också, i en cylindervas.

Dom luktar kattpiss när dom slår ut.

I garaget.

Fittpiggy och jag är överens om min idealvikt men jag är den mest realistiska av oss två. Tyvärr.

Jag är forfarande på besök hos släkten. Finklnänningen, gåbortskorna och spetskalasbyxorna är färdiganvända för i år. Allt har varit intensivt, mättande och trevligt.

Nu toppar vi med myskläder och kroppsövningar. Jag har genom sonens julklapp fått en ny kompis som heter Fittpiggy. Hon har meddelat mitt BMI, min idealvikt och min kroppsliga ålder. Vi är överens om min idealvikt. Jag skulle gärna väga lika mycket som jag gjorde när jag var nitton år. Däremot tror jag inte att det är realistiskt, tyvärr. Fittpiggy påstår dessutom att jag är femtio år gammal. Det måste bero på julfrosseriet, på operationen för en dryg vecka sedan och antagligen på lågkonjunkturen.

Hur som helst skejtar jag, rockar rockringar och backhoppar. Jag blir svettig och skrattar. Ungarna filmar mig njuter/ryser (beroende på ålder). Mormor och morfar får tävlingsdjävulen i sig och hoppar backhoppning som om dom inte gjort annat i sina liv.

Fittpiggy nickar nådigt och manar på i TV-rutan.

Och mina lår nuddar fortfarande varandra när jag går.

Jag packar

Jag packar ner finkläderna som jag köpte på loppis i NYC och åker bort några dagar och firar jul. Det ska bli fint. Jag har tagit med mig klänningar och spetsstrumpor. Och fleecetröjor. Och ullstrumpor.

Spets, ull och fleece. Ett vinnande koncept.

Julblommorna har jag köpt på Winjas. Jag förköpte mig av den söta ostmästaren som tyckte att jag gjorde hans dag komplett med mitt leende och ögonglitter. Det var ömsesidigt. Han gjorde min dag.

En riktigt God Jul till er alla!

Det kom ett brev

Vilken överraskning!
Det finaste julbrevet som jag har fått i år!
Tack och julpuss pårej Godiva!

Jag kom på att jag lovade att berätta om var kusen hade gömt sig. Han syntes inte på bilden på "Lackalängan" för han stod bakom husknuten och vänslades med Fru Fårö.

Nämligen.

Jag har en vintersportsuga i Hooden.

Jag snubblar på nya saker när jag stiger in genom dörren på kvällarna. I brist på fjäll har baksidan av huset och pulkabacken byggts om till en "funpark".

Nämligen.

Mitt opersonlighetsbästa

Enligt trendanalytiker kommer vi att sluta att vara personliga på nätet. Jag är inte bara personlig på nätet, jag är personlig överallt där jag existerar. Det anses som osmart och hämmande för karriären. Analytikerna spår att vi blir mindre personliga och mer avskalat professionella. Jag ger det ett försök. Här kommer det;

Mitt opersonlighetsbästa. Ett professionellt blogginlägg.

En dag på jobbet.

Jag satte på datorn, penetrerade mejlkorgen och fingerpullade postfacket hisshallen.

Meddelande till dom som förväntar sig en julklapp från mig.

Man köper inte saker till sig själv dagarna innan julafton.

Slut på meddelandet.

Château de Roissy

Lilla Blå tipsar mig att jag borde läsa "Berättelsen om O" idag. Helst skulle jag se filmen. Det är en mindre ansträngning. Tror ni att dom har den hos min lokala filmuthyrare i Hooden?

Nä just det.

En bra kvinna reder sig själv. Jag har satt upp en ny skylt på dörren och döpt om mitt hem till "Château de Roissy"

Spelet kan börja.

I mitt huvud.

o

Jag osover, ostädar, opyntar, ohandlar, ogör och orör mig.

Jag är otvättad, oborstad, oordnad, oartig, okontakbar och olik.

Jag har ont.

Jag kraschade fredagsmyset igår för jag tål antagligen inte morfin.

Jag kunde inte hålla igen. Jag hade redan bitit mig i tungan och stoppat en handduk i munnen för att inte göra barnen oroliga. Den obegripliga och skarpa smärtan i magen fick mig att vråla rakt ut.

Antagligen var det en kombination av operationen och morfinet som gjorde att det tog helt stopp i tarmsystemet, sa söta syster på Danderyds sjukhus. Så, nu är jag av med med den oskulden. Microlax (det får ni googla för det tänker jag inte beskriva här)

Dessutom kraschade jag hela fredagsmyset och gjorde barnen och hunden oroliga.

Ibland är det verkligen inte roligt att vara jag. Eller att vara mina barn. Eller min hund.

Lackalängan? Svenska hjärtan? Svensson Svensson?

Varje år gör dom sitt pepparkakshusprojekt. I år byggde dom ett radhus. Tidigare har dom byggt husvagnar, slott och höghus.

En liten bakomfilmsnutt.

Energi

Jag såg sonen komma småspringandes över baksidan av huset. När han kom in genom dörren sa han;
-Vi får fika senare, jag ska åka snowboard

Han rotade fram alla prylarna, tog brädan och snöskoveln med sig och gick till den närmaste backen. Nu står jag i vardagsrumsfönstret och tittar på honom när han mödosamt klättrar upp för backen och åker ner över guppet som han byggt. Åkturen är över på 10 sekunder, max. Om och om igen klättrar han upp och åker ned.

Energi. Och motivation. Wow!

Var är min? Energi?

Namngumma

Stationsvakt ritade en gubbe av sitt namn. Här är mitt namn som en gumma!

Mrs Li på promenad

Här är några länkar som jag snott från Stationsvakt från andra bloggare som har gjort gubbar och gummor av sina namn.
Catta 1, Catta 2
Ullah
Carulmare
Tekrånglat

Jag fick anstränga mig sjukt hårt för att inte rita öga, näsa, mun på Humle och Dumle i går kväll.

Humle och Dumle utan ansikten

Själv hade jag tyckt att den blå nålen hade matchat mig bättre.

Gårdagens outfit. Egentligen har jag stay ups på mig för sällan

Jag är hemma igen. Nålstucken i armen som en riktig tjackpundare och färdigkarvad i, för den här gången. Allt har gått bra och jag jobbar lite hemifrån. Det är svårt att ta paus inför julens dödalinjer.

Aldrig känner jag mig så liten och utsatt som när dom ska söva mig. Det är skönt att det är över och att allt gick bra.

Det finns mycket att säga om det där. Men det som jag orkar säga nu är; Personalen som tog hand om mig igår var proffsiga och snälla.

Jo en sak förresten. Precis innan dom skulle söva mig, tog systern bort masken från mitt ansikte och frågade;
-Är det något som du vill säga innan.....

Jag tänkte, men sa inte, ett par meningar som jag är säker på kommer att bli mina sista "I morgon kväll måste jag gå och lägga mig tidigare" och "Var är hunden?"

För att det ska vara rättvist tycker jag att mina kollegor ska ta i på julfesten ikväll så att dom mår lika illa som jag kommer att göra på uppvaket

Jag har noga skurat mig och tagit bort det fina petrolblå nagellacket. Hibiskrubbat mig. Jag får inte inte äta eller dricka något mer idag. Innan halv sju åt jag en liten frukost. Sa jag att jag inte får dricka eller äta mer på hela dagen? Det blir som en fixering. Jag kan inte tänka på annat än stora härliga glas med vatten. Vattenporr. Stora isvattenglas med imma på utsidan, fukten som rinner ner längs glassidan, kylan mot handen, vattendroppar som smeker insidan av handflatan, munnen som sakta närmar sig glasets överkant och den första kyliga och behagliga kontakten mellan läppar och glas. Vattnet som fyller munhålan och ett ivrigt rytmiskt klunkande, till sista droppen. Utandningen. Det sköna Ahh;et som följer på ett riktigt gott och törstsläckande vattenglas. Och så vetskapen om att man kan få mer bara genom att vrida på kranen och fylla glaset på nytt. Lika uppfriskande som Huskorsets k.u.k-vatten

Jag gillar inte att bli sövd. Jag gillar inte att tappa kontrollen över min kropp överhuvudtaget. En kompis sa till mig att det är nog därför du aldrig blir särskilt berusad. Du vill ha kontroll, sa hon. När man blir sövd tappar man kontrollen. Verkligen. Förhoppningsvis kan jag be om en rejäl dos lugnande. För att klara kontrolltappet.

Kanske är det så, att jag är rädd för att inte vakna igen. Jag har helt enkelt en släng av vanlig hederlig dödsångest. Fast jag vet att den risken är minimal, ja nästan obefintlig. Tänk så många som opereras varje dag och vaknar upp friskare än innan ingreppet. Det är fakta och statistik som jag får hålla fast i när dom sänder in mig in i dimman i eftermiddag på Danderyds sjukhus.

Mrs Li letar fjällstuga

I år ska ungarna få åka skidor. Så är det utlovat och bestämt. Lite fåfängt letar jag på stugsajter bland drömmar i furu. Helst med åtta bäddar så att alla får ligga ;) För vi är två familjer som ska samsas om torkskåpet och bastun. Alla annonser har sina koder. Alla annonser har orden mysig och härlig i rubrikerna. Här kommer några exempel som jag saxat rakt av från stugututhyrare norröver;

1. Nymonterad parabolantenn med Canal Digital TV mottagning familjepaket 55 kanaler och 28" TV.
Det betyder; Så får du med dina tonåringar på fjällsemestern.

2. Önskar man lugn avkoppling i stugvärmen bjuder stugan på generösa utrymmen och platser för avkoppling i avskildhet. Sittgrupp med soffa och tre fåtöljer och en myssoffa framför TV och öppen spis.
Det betyder; Det är okristligt långt till närmsta fjällhotell med barhäng. Närmsta korvkiosk ligger 65 kilometer norrut.

3. Matlagningsmöjligheter
Det betyder; Kokplatta och doppvärmare

Är det någon som har ett tips på en fjällstuga att hyra vecka nio, där även hundar får bo inomhus?

Jag är rätt säker på att jag var en hund i mitt förra liv

Mitt förra liv

Jag känner dofter bättre än dom flesta. När min hund smyger in och står tyst bredvid min säng i mörkret på natten, är det doftsinnet som talar om för mig att han står där nedanför. Och att han behöver badas.

Min näsa kan tala om vem av vaktmästarna på jobbet som använde hissen precis före mig.

Flocken är viktigare än individen i min värld.

Jag äter snabbt och som om varje måltid vore den sista.

Mina älskades dofter är jag beroende av. Jag vill ha näsan i halsgropen när jag kramas.

PUH! En fuktig julbonus.

"Ner ner ner, ner för backen ner...."

Godiva, kolla vilka fina steg kusen tar!

Doftfest

Det luktar så gott hemma idag. Nyskurat, pepparkakor, saffransbröd, rotsaksgratäng och kotlettrad med rosmarin.

Om man riktigt anstränger sig kännar man inte fuktlukten från de läckande rören på lilla toan. Jag hittade läckan idag när jag skurade golvet. Först kände jag lukten, sedan såg jag misstänkta bubblor på målarfärgen under handfatet. Väggen kändes väldigt kall och när jag tryckte på bubblorna visade det sig att dom var vattenfyllda. Dessutom hade fukten gått rakt igenom väggen in till TV-rummet. Det relativt nyrenoverade TV-rummet.

Hå hå ja ja.

Då är min önskelista ordnad.

1. Rörmockar- Anders

2. Byggfläkt

3. Ny vägg

4. Nya rör

5. Nya ytskikt på toan och repris på tapetsering i TV-rummet.

Om man ser det positivt, jag slipper alla badoljor, detoxer och bomber som jag brukar få.

Föresten. Nu har jag nog kommit i fotsaltsåldern. Och Fenaljåldern( Märke på tvålar som tanter fick i julklapp under sent 70-tal)

I detta nu, pepparkaksdeg 2

Bilder från 2009 som inte kommer att hamna i svärmors årliga julklappsalmanacka

Mrs Li visar brösten för en rektorsgrupp i september 2009

Sonens kompis glömmer en lapp på köksbordet och det visar sig att Felix har svårt att stava. Lär dom sig ingenting i skolan nu för tiden?

Lite random söndagsnöje. Ett skjut i hullet håller mig på benen.

Nostalgitrip. En present från en elev i årskurs fyra till skolavslutningen 1996.

Jag julpyntar 2

Förra årets julklappar tindrar fint

"Tänk på att du inte behöver återskapa dina egna minnen och bilder av julfirande för dina barn. Dom får egna bilder och minnen" sa en klok man i min närhet när jag ojade mig över den låga julpyntsfrekvensen i hemmet.

Jag har frågat vad dom vill sätta upp och vad dom vill att jag ska ta fram. Två flyttkartonger fulla med glitter och gläns står nere i källaren och tar plats. Kan man skänka bort julgranssaker?

Så nu sitter jag här på luciamorgonen och värmer onda fötter vid brasan. Killarna vinkade jag adjö till 07.00 för en bandymatch i Uppsala (Bandy är en mycket klimatpåverkande sport, långa bilresor och konstisar som skall hålla i varmgrader) Dottern sover sött efter gårdagskvällens tjejmiddag och voffs har redan fått sin morgontur.

Det är bästa stunden på dagen. Den obrutna dagen. Med gröt i magen och Chaite i koppen funderar jag över vad jag ska göra idag. Förutom att skura badrummen, vika tvätt och baka pepparkakor.

Läsa DN, baka lussebullar, hämta och lämna paket i "tipsextrabutiken", promenera med hunden, ringa till några vänner, laga riktigt god middag, leta efter en hel ljusslinga att sätta upp i buskarna utanför ytterdörren, påminna dottern om att bada hunden (som luktar skunk, vi kan inte lämna honom till dagis på det där viset på måndag) leta efter en fjällstuga, leta efter kattvakt inför resan till fjällstugan , fundera ut en hundvakt inför resan till fjällstugan, skriva en önskelista, kolla på barnens önskelistor och planera julklappsinköpen.

Och lyssna på P1. Nu går jag och sätter på radion och petar in en pinne till i brasan.

Lite nytt pynt från New York. Jag tror att jag ska hänga ullfåglarna i köksfönstret.

Pepparkaksdeg

Smör, socker och kryddor. Försvinnande god. Det ska bli spännande att se hur mycket som finns kvar när den har "vilat" färdigt i kylskåpet.

Ingen i min familj får ont i magen av deg. Särskilt inte pepparkaksdeg.

Jag julpyntar lite

Inspirerad av staden som också kallas The big julgranskula.

Lappar

En lapp som jag inte förstår, som vi fick av en kypare på Manhattan efter det att vi betalt notan.

En lapp som jag blir nervös av på jobbet. Det känns som om högerhanden söker neurotiskt efter en röd spritpenna att INTE skriva med på smartboarden i konferensrummet på plan fyra.

Fyra lappar med kramar (massor av krambiljetter som kommer räcka över hela jullovet) kom med posten idag från en vän som vill kramas. Kan man få ett finare brev och en vackrare ömhetsbetygelse från en nioårig gosse?

Då grät jag på personalfesten

Avslutningarna står som spön i backen. Idag var det avtackning och avslutning för en grupp som jag har jobbat med och haft lite ansvar för. Vi började med glöggmingel på kontoret och avslutade med middag och barhäng på lokal.

Vid middagen hölls det tal. Till mig. Jag blev både överraskad och rörd. Tårarna trillade längs mina kinder och händerna åkte automatiskt upp och lade sig att vila ovanpå hjärtat. För det var där det kändes varmt och ömt. I hjärtat.

Bling bling från Chinatown

När man kommer in i Chinatown möts man ett sorl av röster som rytmiskt viskar;
-Diividi, diividi, diividi?
-Lolex, lolex, lolex?

Det är piratkopior och billiga tishor. Det är trångt och man ska pruta, fast jag är asdålig på att pruta. Jag försöker och lyckas i bland. Men det är nog mer tur och empati från försäljarna. Man kan säga att jag är prutningsanalfabet. Jag kan inte språket helt enkelt och så tycker jag att det är så löjligt billigt att jag skäms lite om jag prutar.