
Jag gör saker utan att tänka på konsekvenserna ibland. Som till exempel att tacka ja till ett stort fint 100- årigt piano. Jag behövde ett piano och blev erbjuden ett stort fint gammalt piano med kandelabrar och snurrpall, av en kollega. Hon bedyrade att dom stämt pianot regelbundet. Jag betalade en firma för att frakta hem pianot till mig som bor i en backe med smala vägar fram till dörrarna och trappor från helvetet, branta som stup. Pianpstämmaren konstaterade kvickt att det inte gick att stämma åbäket. Han stämde det en kvarts ton under och suckade över alla dessa optimister som släpar hem gamla instrument som inte kan stämmas. Vi använder vår klenod. Alla klinkar. Jag spelar igenom några gamla pianoböcker och sörjer ännu en gång att jag aldrig blev riktigt bra på att kompa. Dottern spelar till sig ett MVG i musik (Två kompinstrument var kravet, det spelade ingen roll att hon spelar cello, läser noter flytande och spelar i orkester)
Nu ska hon ut, pianot alltså. Min stora tunga sekelskiftskärlek ska flytta till sällare jaktmarker på återvinningsstationen. Jag ringer en flyttfirma. Dom kommer samma kväll, två ryssar som inte kan prata svenska, men som kan bära. När dom ser henne, skakar dom bara huvudet, typ vojne vojne vojne. Dom provar inte ens att lyfta. Dom tittar på de olika utrymningsvägarna, skakar på huvudet och säger nåt obegripligt och går.
Där står vi. Vad gör man? Jo, man tänker, Fick A.Båth i Lund en gång ihop fanskapet för 100 år sedan, så kan vi ta isär henne. Vi har ju skruvdragare och bultsax. Så, nu vet jag hur man tar i sär ett stort gammalt piano och hur obegripligt tung en gjutjärnsram i ett stort gammalt piano är. Och hur det låter när man klipper av pianosträngar med bultsax. Som nymusik i P2. Så låter det.

Mitt bästa råd till dig som är sugen på ett Piano, ett fint gammalt med kandelabrar och snurrpall. Köp det inte, ta inte emot det gratis! Skaffa ett elpiano.
12 kommentarer:
Här kommer man intet ont anande in på morgonkvisten och möts av ett kulturhistoriskt våldsbrott av rang! Sätter kaffet i vrångstrupen.
När jag harsklat rent inser jag att du nu har otroliga mängder pianotråd att strypa folk med. Så där som man gör i alla förstklassiga deckare av rang. Pianotråd. Da sjitt.
Vill man nu inte strypa folk så kan man använda pianotråden till att skära ost med.
Det var ord och inga visor!
Jag fegar varje gång pianostämmaren kommer på tal, jag känner hur dödsdomen hänger och dallrar över vårt fina piano. Jag älskar nämligen klinket och har lånat ut elpianot ...
Ett liknande har jag haft. Jag hade tur och lyckades sälja det, när jag insåg att det mest tjänade som sorteringsbord för tvätten. Bodde en trappa upp och vågade inte titta när de bar ner det. Ca 400 kg.
LB; Ledsan att jag inte varnade för känsliga läsare i inledningen ;) men jag fick mitt straff, att bära denna klenod, om än i delar ut ut huset, upp på släpet, av släpet och upp i en konteiner på soptippen. Jag har nog ont överallt utom i magen.
Pianotråden, Ja, vem skulle det vara, som jag skulle mörda? Jag är mest frustrerad på fästingar och sniglar just nu. Kanske skulle man pianotrådsstrypa dom.
Vildhunden; Typ raketost.
Pysse; Det är en vacker klang, men tyvärr ostämbart. Det finns ganska bar elpianon nuförtiden. Dom är mycket lättare att bära.
Rutan; "Lyckades sälja" Wow! Nu blir jag imponerad. Du är en sann affärskvinna. Bortforslingen hade säkert gått loss på en tusing ;)
Oj. Vi som just går i dylika tankar uppskattar denna information mycket.
Hk; reed My Lips Släpa inte hem ett gammalt piano utan att kolla på plats om det går att stämma. Det är skitjobbigt att lyfta 500 kg till tippen ;)
Oj,oj
Tackar så mycket för infon om hur
ett piano blir mer hanterbart och
att det är möjligt att plocka ner det i bitar. Synd på att en så vacker möbel inte kan bevaras.
Jag funderar på att pressa isär sidorna med en domkraft.
Finns det sakkunskap på området?
Den står fem trappor upp!
Förlåt. Jag kunde inte hjälpa det.
Bästa Huskors, god tro. Man måste ha god tro för så tunga pjäser. Och starka armar.
Eller en ryss. Den store av mina flyttgubbar var också ryss. Vad är det här med jätteryssar som pianoflyttare? Intressant. Särskilt som han också var gruvligt stilig.
En gruvligt stilig ryss, en vacker pjäs och hångel med en filmstjärna. Du har ditt på det torra du! *suckar avundsjukt*
Skicka en kommentar