Jag har jobbat från min vindskupa med öppet fönster hela dagen. Ljudmattan av trafikbrus, kyrklockor, ångbåtar och fågelkvitter har idag förgyllts med studentskrål. Eller dunka-dunka om man så vill. Fulla och glada gymnasister har skrålat, visslat och stänkt hela flak med öl och cider på alla som råkat komma i närheten.
Själv ska jag om en liten stund träffa en klasskamrat som jag inte har träffat sen den blöta studentskivan i min hemstad. Vi har levt vid sidan av varandra i storstan utan att veta om det, eller ens ha tänkt på det.
Vi kommer att tycka att den andra ser förfärligt gammal ut och trots det vara sig rätt så lik. År som går. Liv som pågår. Jag skrev i hans studentmössa "Var rädd om dig!". Undrar om han har varit det?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar