Mrs Li; Saker som jag gillar att tänka på eller inte kan låta bli

Mensromantik och genderproblematik på hotellrum i London 2012

2012-01-12T00:29:00.001+01:00

I mitt hotellrum är det Tant brun som paketerar använda mensskydd på badrummet.

Och det är Master som bestämmer sig för att släcka alla lampor.

Det råder en 25- gradig hotellvärmebölja och jag är ändå glad som en lärka.

London Baby!

Londontips! Tack!

2012-01-08T22:32:00.000+01:00

Jag åker till London på tisdag. Stannar tills på lördagkväll. Det blir en massa konferenser och studiebesök förstås. Men lite annat hinner jag nog där emellan. Här är mina tips från februari 2011. http://mrslibyrakrat.blogspot.com/search/label/LondonJag blir mycket glad för dina bästa London-tips :)Detta är testbloggat från min iPad. Jag kunde tyvärr inte länka korrekt eller lägga in bilder. Vet du hur man gör? Berätta gärna!

Dukat bord för 2012

2012-01-01T21:39:00.000+01:00

Jag älskar nyårsfesten. Den brukar pågå i 24 timmar. Så även i år. Jag känner mig tacksam och glad över fina vänner och ungar. Det här kan nog bli ett bra år.

Gott slut!

2011-12-31T09:02:00.000+01:00

Ett nytt år kommer. Det känns bra att lägga 2011 till handlingarna. Jag inleder det nya året med ett skinande rent hem och migrän. Det luktar nystädat och nytvättat i varje vrå. Ja, jag ser sambandet. Jag vaknar tidigt och går med nakna fötter över rena och varma golv. Vardagsnjutning.

Vännerna, stockholmsfamiljen, kommer i kväll. Vi ska ha traditionsenlig nyårsfest. Hurra!

GOTT NYTT ÅR!

Julen. Rakt av.

2011-12-28T23:54:00.000+01:00

Julen slutade dramatiskt. Dagmar tog den gamla kojbyggargranen vid stora stenen. Landssorg, skrev min bror, 41, på Fejjan.

Vi sjöng alla julsångerna på krubbvisningen i kyrkan. En höjdpunkt. För mig.

Sedan åt vi oss igenom tre helgdagar. Mormor, 94, hade bakat julens viktigaste kaka. Julstjärnan.

Och så fick jag kyssa tomten. Han blev glad. Fast sonen tog bilden. Min alltså. Son.

Min sons liv genom ett fisköga

2011-12-18T22:51:00.003+01:00

Min son fyllde 14 för en månad sedan. Han blev mycket glad för sitt fisheye. Jag är mycket glad över att få vara hans mamma. Och ibland lite orolig över hans fritidsgård är olika parkeringsgarage i Stockholm.

Men. Det är han som har den blå hjälmen. Det är jag glad för. Och stolt. Han har dessutom över 100 000 visningar på sina filmer i sin Youtube-kanal. Där har han också lärt sig engelska. På ett suveränt sett. Det är coolt.

För en stund sedan låg han här bredvid mig och snackade lite. Min unge. Lycka.

Don't eat and gym

2011-12-14T23:00:00.001+01:00

Jag åt julbord och sedan gick jag och tränade ett pass på gymmet. Vad är det för fel på mig?

Mental anteckning

2011-12-12T21:08:00.002+01:00

Drick i n t e en kopp kaffe och ät lakrits 30 minuter innan ett intensivgympapass.

Min nya bästis

2011-12-11T21:46:00.001+01:00

Jag har efter ett ganska långt och ångestfyllt läsuppehåll hittat tillbaka. Jag köper e-böcker. Jag sträckläser. Det finns nattinställning i också. Jag stör inte när jag läser sent.

Min nya BFF, iPad. Jag är så glad att vi träffades.

Huskorset tar det piano

2011-12-06T19:40:00.001+01:00

Här skrev jag om mitt traumatiska avslut med en gammal kärlek. Huskorset läste och lärde sig. Inget. Nu flyttar hon i hop med sin stora feta sekelskiftskärlek, helt förblindad av bling-bling kandelabrar och gammalmodig charm.

Jag önskar Huskorset all lycka och god stämning!

Upplys mig!

2011-11-08T16:48:00.001+01:00

Så otroligt vackert. Stockholm alltså.

Min färgstarka favoritstad

2011-11-07T21:34:00.002+01:00

Mera höst med osynliga nakna bröst

2011-11-07T20:56:00.000+01:00

I dag blev jag masserad av en blind massör. Jag tror att det blev en annan typ av massagesituation. I och med att han inte såg mig så kände jag mig mer bekväm i det lilla vilrummet som fungerar som massageinstitut på jobbet varannan vecka.

Det kändes enklare att klä av sig, mindre pinit att vältra sig upp på massagebordet och helt oproblematiskt att stå halvnaken på alla fyra och svanka i olika strechövningar.

Dessutom tror jag att han var extra bra på att lösa mina muskelknutor. Han läste kroppens blindskrift helt utan att staka sig.

Så här vackert var det i fredags

2011-11-01T22:16:00.001+01:00

I dag var löven redan bruna och geggiga. Inte blev det bättre av att parkarbetarna enträget försökte flytta på dem med en lövblås (läs satans verktyg)

Själv har jag värk i varenda liten led i hela kroppen. Det är som om porerna och senorna vänder sig ut och in och vill tvinga sig genom ett litet litet hål till utsidan på kroppen. Ryggen har gått av på mitten och fötterna har konstant sockerdrickavärk.

Äldsta katten gråter hela nätterna för att den längtar efter sin matte. Ingen sover.

Sa jag att nya telefonen inte funkar heller. Och att min unge är på andra sidan Sverige och firar sin 17 års dag utan sin morsa.

Hepp! Så var hösten här.

Har det inte kastats tillräckligt mycket skit på honom?

2011-11-01T22:07:00.002+01:00

Alltså. Var det därför Peter Englund ville att han skulle sluta skriva? Han ville inte ha fekalier i tangentborden.

Jag älskar ekot på nätet.

2011-10-30T23:03:00.000+01:00

Jag älskar de här efterföljarna på Youtube. Alla kategorier. Folkrörelsen av hemmafixare som filmar och lägger upp. Alla är inte kul men många är riktigt roliga.

Precis som med Terje och lodjuren. Eller som helgens utbrott av moderaterna som historiens hjältar.

Bron

2011-10-26T22:14:00.002+02:00

Den här veckan. Suckarnas bro.

In i dimman

2011-10-24T08:42:00.001+02:00

Först. En riktigt god kopp kaffe.

Favorit i repris

2011-10-23T22:49:00.001+02:00

Byggfika efter ett antal krokiga spikar.

Blompinnarna får vinterledigt.

Tåjoskonventet sover fortfarande

2011-10-23T10:10:00.000+02:00

Gillestugan är fylld av blåslagna pojkar i tonåren. Vid middagen i går kväll jämfördes den senaste tidens lårkakor och benbrott. Allt finns att beskåda på Youtube för den som vill konsumera barnmisshandel på bästa sändningstid.

Äntligen helg och lite ordentlig matlagning

2011-10-22T21:46:00.002+02:00

Bilden hittade jag här.

Snickarglädje

2011-10-22T18:56:00.001+02:00

Vad du vill!

2011-10-22T10:17:00.001+02:00

Skriv en lapp älskling, med det som du önskar dig! Vad som helst! Jag vill göra dig glad.

Lyckad uppfostring?

Äsch, sträck på dig!

2011-10-20T23:08:00.000+02:00

Man kan nog säga att jag fortfarande är lite bakis efter mina äventyr i Berlin. Blek som ett lakan och med klara problem med hållningen har jag släpat mig till jobbet den här veckan. Att göra listorna har haft grobianarmar samtidigt som mina egna armar har varit korta som kycklingvingar. En rätt dålig kombo. Trots detta har jag heroiskt tvingat mig till ändlösa timmar på min kontorsstjärt. I samhällets tjänst har jag fixat och trixat, varit smidig (tror jag) och snäll. Långt in på kvällarna.

Så i kväll skulle jag gå på lokal med två fantastiskt vackra och intelligenta blondiner. I ärligheten namn ångrade jag mig att jag hade tackat ja till denna dejt. För vem vill ha med sig ett solkigt kontorslakan med dålig hållning och kycklingvingar ut på lokal? Jag räcker inte upp handen.

Så sitter vi där på barstolarna och dinglar med långbenen och skakar i kapp på våra blonda burr samtidigt som vi avhandlar viktiga ämnen som aktuell pedagogisk forskning, ledarskapsfilosofier, konsultliv, jobbframgångar och härliga sensuella karlar. Och så lite elände. Som vi skrattar rått åt.

Något måste vi ha gjort rätt under kvällen. För vi charmade barchefen. Han flirtade innerligt med oss alla tre och bjöd oss på varsitt extra glas Cava.

Jag är blek som ett lakan och har tappat hållningen men är nöjd. Och lite förvånad.

Vad är det med Berlin som fångar mig så?

2011-10-18T21:58:00.002+02:00

Eller. Det är inte bara vädret som är bättre i Berlin.

Jag älskar den där oborstade ruffiga ytan, den tillåtande attityden och nybyggarandan. Vurmen för det gröna, fantasin och det färgstarka. Och samtidigt. Varje steg man tar kantas av historia. Grymheten från krig, våld och förtryck vilar tungt i stadslandskapet. Det går inte att komma undan det faktum att Berlin har mörka skuggor och avgrundsdjup ångest ristat i byggnader och själar. Ångesten och glädjen. Livet.

Söndag i Mauerpark, Berlin

2011-10-18T21:30:00.001+02:00

Berlinarna älskar sin marknad Flohmarkt am Mauerpark. Det är lätt att spendera många timmar där. Särskilt när det är sol och klarblå himmel. Ta på dig sköna skor, tålamod och var beredd på att förhandla om priset!

I kväll äter jag middag i Berlin

2011-10-14T10:34:00.000+02:00

Tillbaka i Gruvan på tisdag. Dvärgarna ska inte med. Till Berlin. Det är tredje gången på ett år som jag åker dit. Jag är nog lite kär i den där stan. Eller snarare råkåt.

Appropå tidigare inlägg "Bola"

2011-10-14T09:39:00.000+02:00

I förra inlägget påpekades det att jag felaktigt använde ordet bola när jag skrev om mina hemliga önskningar gällande de sju dvärgarna (Som jag ville anlita i Gruvan)

Jag vill nu göra ett förtydligande. Jag var lite otydlig med vad jag vill bola dem till. De sju dvärgarna. Här finns det oanade möjlighter. Mest runda.

Så här ser substantivet bola ut.

http://www.vcstar.com/news/2011/jun/24/circus-vargas-entertains-in-ventura/

Och här har vi verbet.

Man kan äta bola också. Nä, det kan man inte. Skoja bara.

Jag är en sjuk människa. Så sjuk.

2011-10-12T08:09:00.002+02:00

Min första tanke i morse.

"Pipranka blir nog bra. Och på gaveln, en klematis."

Och det handlar inte om tobak och en könssjukdom. Nej, det handlar om min pergola och boden som vi bygger.

På jobbet sitter jag nära konferensrummet Gruvan. Jag skrockar högt för mig själv varenda gång jag går förbi. Jag har god lust att ta med mig filtpennan och skriva salt framför. Man kan också välja att boka Orten eller Smedjan. Jag vill räcka upp handen på nästa personalmöte och fråga var man bolar de sju dvärgarna. Snövit behöver lite handräckning för att inte gå under. (Eller så behöver hon bara ha lite roligt)

Ungarna bjuder hem klasskompisar på middag, översovning och derivata. Till desert, tyngdacceleration

2011-10-10T22:56:00.001+02:00

Det är bara att plugga på. När hemmet förvandlas till en pluggstudio varje eftermiddag. Och laga middag till fler. Vegetarianer. Bädda extrasängar och ordna med frukost.

Men kanske är det svåraste av allt, trots derivatan, att vara ordentligt påklädd och proper tonårsförälder.

Och jag älskar dotterns generositet och vilja att få med alla på (fysik B och matte C) tåget.

Ta i trä.

2011-10-09T21:54:00.001+02:00

Jag jobbar hårt på min sving. Jäsiken vad det gick undan på slutet av taket. Jag älskar att lära mig saker. Det är fantastiskt att få bygga.

Det ska bli en bod, en pergola och en fladdermusholk.

Brädgård utan gränser

2011-10-08T23:19:00.001+02:00

Kvällsandakt

2011-10-07T22:06:00.000+02:00

Dags att nanna lite till SVT-play.

Under tiden spelar vi lite musik

2011-10-04T20:23:00.001+02:00

Jag lyssnar på detta just nu.

Inget luktar som mammas bak

2011-10-03T22:55:00.001+02:00

Vi förbereder oss inför den nationella högtidsdagen i morgon genom att baka fyra satser kardemummabullar. Hela familjen bjuder på fika på sina arbetsplatser och skolor i morgon.

Jag köpte, vahettere, en ny hamra.

2011-10-02T21:32:00.000+02:00

När man glider in med bilen på brädgården är det märkligt tyst och lugnt. De flesta kunderna är män i 30-40 års åldern med kombibilar och släp. Ibland har de ett litet barn med sig. I baksätet. Shoppingen är meditativ. Den sker under tystnad. Det är få plötsliga och häftiga rörelser. Männen står framför brädstaplarna och drar ut regel efter regel, kisar med ena ögat och synar att de är raka. Sedan bär de bort virket till bilen och lägger upp på taket.

Det är här man kan köpa virke och snickra på sin 40-års kris. Eller så köper man bara ett antal löpmeter råspont till en ny bod i trädgården.

The number of the yeast

2011-10-02T10:28:00.000+02:00

En mycket trevlig barrunda med mina Sweden Rock Polare. Jag drack öl, som om det fanns en morgondag.

I dag är jag så fantastiskt tacksam över att jag inte har ont i huvudet. Att jag mår bra. Jag tar djupa andetag och känner stor tacksamhet. Jag är okej. Mitt huvud är lent som sammet på insidan.

Kaa booom!

2011-09-30T21:55:00.001+02:00

Min egen Kim Jong-Il slog tillbaka. Mitt eget Nord Korea funkar. Migränanfallet kom som ett brev på Posten (punktligt som på på 1900-talet)

Jag kröp hem från jobbet. Grå av illamående blundade jag mig igenom brottningsmatchen på gröna linjen och var beredd på att kräkas i min väska, hela vägen hem, om det skulle behövas.

Smajlymissbruk?

2011-09-28T22:40:00.000+02:00

Operation affirmation. Det är höst och jag kommer att överleva.

Jag trixar med humöret. Träning är en mycket bra medicin som jag har ordinerat mig själv. Minst två gånger i veckan. Helst tre. Jag har bestämt mig för att försöka minimera nedstämdhet och migrän i år. Vara vuxen och ta ansvar. Inte kliva in i den välkända melankolin. Där det faktiskt kan vara rätt så bekvämt att vara. Av vana. På grund av något slags omvänt belöningssystem.

Jag har ett problem med detta. Jag tycker att jag blir en väldigt tråkig människa. Inte blir det mycket skrivet heller. Jag är nämligen helt slut. Två timmars träning tar ut sin rätt.

Håller jag på att bygga upp mitt eget Nord Korea? I morgon gör jag politiskt motstånd och AWar med ungdomarna på jobbet.

Jobbet i kubik

2011-09-26T16:52:00.000+02:00

Nytt kontor. Samma jobb. Vi har flyttat tvärs över gatan. Det är ett mycket stort rum. Om man mäter i kubikmeter (takhöjd typ fem meter)

Det finns bara ett ord. Magiskt.

2011-09-24T21:21:00.003+02:00

Vindkraftsporr

2011-09-24T21:12:00.000+02:00

Det är mäktigt att stå under ett riktigt stort vindkraftverk. Ett kraftpaket värt namnet "John Holmes". Fast så heter de ju inte. E70, kunde jag läsa mig till. Men min reptilhjärna döpte dem snabbt till John Holmes. Extra stora.

Som en termos i kvadrat, eller det var väl John Holmes som var stor som en plåttermos. På det får ni googla själva.

Prospect PRO

2011-09-24T08:24:00.005+02:00

Mr Brainwash: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150385556210358&set=a.153794965357.149040.71176505357&type=1&theater

Jag vaknar tidigt, det är min ena höft som spökar och sängen i stugan är lite hård. Jag suckar lite när jag stiger upp men känner mig ändå rätt tillfreds med att få koka en kopp kaffe och vara vaken i min ensamhet en stund. Solen skiner i dag och vinden är ganska svag. Havet hörs som ett svagt brus när jag öppnar altandörren. Några flyttfåglar drar söderut ovanför mitt huvud och katterna ligger på köksbordet och blänger lite lojt ut genom fönstret.

Klockan tio öppnar den där bra lördagsloppisen som jag ska besöka. Innan det tar jag en hundpromenad på stranden och efter loppisen dricker vi kaffe och äter kardemummakrans från Västra Bageriet. Sedan ska jag trädgårdsarbeta. Ta upp dahliaknölarna, dela på några perenner och rensa ett par rabatter.

Efter det blir det en promenad till på stranden, middagslagning och kura skymning. Det sista jag gör innan jag lägger mig är att jag tar med mig spaden och en lövkorg och går ut på allmänningen och gräver upp några kungsljusplantor. Som jag ska gräva ner i trädgården. Lite skäms jag för det. Men bara lite. Det är faktiskt inte olagligt. Möjligtvis lite egoistiskt. Det är synd om bussresenärerna, på busshållsplatsen, som missar nästa sommars praktblomster bara för att jag grävde upp den och lät den blomma på annat håll.

Men, är man prospect så är man. Då handlar man i det laglösa trädgårdslandet.

Höst i sommarlandet

2011-09-23T22:26:00.001+02:00

Det är en särskild känsla att besöka sitt sommarland på hösten. Man åker hit med en slags förväntan på sommar. Man vill att Britt ska vara där och värma upp så att man får en bonusdos. En plusmeny. Extra allt. Ibland gör hon det. Ser till att solen inte snålar på sina låga strålar. Så att det bara blåser ljumma vindar. Idag har det blåst kraftigt och temperaturen krävde minst en fleecetröja. Helt okej enligt mig.

När det blåser på stranden kan ingen höra dig ropa. Vilket är bra om man vill vara ohörd. Då kan man ställa sig vid vattenbrynet och skrika sitt höstskrik utan att störa. Knappt sig själv. Det är väl det som menas med att vara normalstörd. Tror jag.

Jag sprang en stund. Med hunden. Jag tror att jag skulle kunna springa ganska långt nu. Efter all träning. Om bara fötterna höll. Vilket de inte gör. Jävla skitfötter.

Husen runtomkring är tomma. Tillbommade och stängda. Vinterbonade fullt utrustade hus som står tomma nästan hela året. De känns ensamma. Hela stranden andas ensamhet. Till och med de fåtal personer som jag stött på idag känns ensamma. Ja, nästan nedsläppta, från en ensamhetsplanet. Som den kraftigt överviktiga tonåringen som kom gående med i linne, knäkorta träningsbyxor i den hårda blåsten, längs den tomma strandpromenaden. Ensam. Eller farbrorn på stranden utan hund. Och alla stängda kiosker, restauranger och öde lekplatser. Det är något mycket vilsamt i den här ensamheten. I det stängda finns det ett löfte. Om att det kommer att öppnas igen.

Antagligen har jag läst alldeles för många deckare. Men jag skulle inte bli förvånad om det skulle ligga ett lik någonstans längs min promenadväg. Eller inne på någon av strandtoaletterna. Eller i någon av de flera hundra badhytterna. Det finns inga vittnen här. Det är som en neutronbomb har slagit ned. Det är Öde.

Fredagsmys

2011-09-23T21:33:00.002+02:00

Våra lokala hovleverantörer. Ack så mycket bättre mat det är här. Det är en fröjd att handla, till och med på ICA.

Skördefest med kungligt besök

2011-09-23T21:30:00.000+02:00

Jag har samlat frön.

Njutit av höstens prakt.

Och rensat, rensat, rensat.

Tyvärr väckte vi trädgårdens prins.

Jag är på framsidan

2011-09-23T21:23:00.004+02:00

Det blåser. Vindpinat. Man förstår det ordet när man går mot vindriktningen tidigt på morgonen.

Jag har tagit två långa promenader idag. Det är ljuset som jag vill åt. Det där höga klara vackra ljuset.

Jag har svårt att se mig mätt. I natt kommer jag höra det. Havet.

Föreläsningsrespirator eller killed by Ppt

2011-09-19T22:40:00.001+02:00

En förtvivlad kollega ångade fram genom korridorerna på jobbet idag. Den föreläsare som hon hade engagerat för en stor föreläsning i samlingssalen behövde en overhead. Hon ropade ut sin förtvivlan i korridorerna och letade i varje litet skrymsle och kattvind. Men nix, hon gick bet. Inte en enda lärarrespirator fanns att tillgå i huset.

Det är bra. Att de där apparaterna är bortsorterade. Samtidigt är det lite underligt att en 40-nånting-forskare-föreläsare inte hade ett powerpoint bildspel på en USB- pinne med sig.

Jag menar, de där oändliga bildspelspresentationerna är nästan klassade som en arbetsskaderisk. Särskilt som vi på kontoret överdoseras med diagram och trepunktslistor, när föreläsare har högläsning från bildskärmen i timmar. Dead by Ppt.

Dagens sol

2011-09-18T11:01:00.001+02:00

Jag fixar käk till fåglarna i vinter.

Fri(lagd) fot?

2011-09-18T10:33:00.000+02:00

Läser i Aftonbladet om de rediga brorsorna i Hedesunda som fångade en rånarne igår. En bild på den bundna rånaren toppar nyhetslistan. Ansiktet är blurrat så att man inte ska känna igen snubben. Men fötterna? Varför är de utsuddade?

1. Är han klumpfot? Vilket skulle kunna röja hans identitet lite lättare?
2. Har hans morsa kostat på honom skor med namnet broderat på sidorna? (Jo sådana finns, Addidas)
3. Är det kardborreknäppning på pjucken? Pinsamt att inte kunna knyta skorna fast man är rånarmogen. Så pinsamt att den empatiske bildredigeraren ville skydda honom lite extra och blurrade upp till fotknölarna.

Vad tror du?

Justa lökar

2011-09-18T07:44:00.001+02:00

Tomas Ledin på heroin

2011-09-16T13:30:00.001+02:00

Tack bästa Huskors för eftermiddagens skämskuddeskratt.

Kommer grisar in i puberteten?

2011-09-15T22:22:00.001+02:00

Jag har aldrig funderat särskilt mycket på det. Grisarnas pubertet alltså. När det var aktuellt så hade jag nog mest fokus på min egen. Pubertet.

Så, jag är lite nyfiken på den person som sökt på den frågan och landat här på min blogg. Kanske är det ett skolarbete? Eller en bonde som söker en könsmogen partner?

Porrpung, den grejen skyller jag på hunden. Och den där gruvan i Norrland. Den ligger på samma gata som jag jobbar på.

Hattrick med kepsen på.

2011-09-15T22:13:00.000+02:00

Jag är nöjd. Och ganska glad. För det mesta. Särskilt på den här bilden. Jag har just bokat en resa till Berlin. Tredje gången på ett år. Ja, jag älskar den där stan. Den här gången ska jag stanna över en söndag så att jag kan besöka Flohmark am Mauerpark. Boendet är bokat på ett av favorithotellen men jag förhandlar om en lägenhet i Kreuzberg som jag har korn på. Nära den Turkiska marknaden.

Kolla in det här hotellet. Bara namnet lova mer, Huettenpalast.

Och kanske passar det med en rundtur i Berlins undre värld i Bunkermuséet.

Jag tror att männen också skulle behöva en Mia Skäringe

2011-09-11T21:50:00.000+02:00

Vem gör den manliga motsvarigheten till Mia Skäringers monolog? Det skulle jag vilja vara med om.

Mannens berättelse om det fula i livet. Utifrån ett sårbart hjärta och en ensam själ.

Vem är så modig? Och rolig?

Jag sprang över St Eriksplan. Med pyjamas och bultande hjärta

2011-09-11T21:28:00.000+02:00

Det regnar hästar utanför mina mörka fönster. Stora vattenmassor faller tungt och rytmiskt på trädäcket. Och på rosorna. Mina ögons fröjd. Mina feta och frodiga Leonardirosor blir vattensjuka och tappar kronbladen. Kom hösten nu? Det känns så.

Tidigt i morse vaknade jag av att min dotter ringde på hemtelefonen. Det är nästan ingen som ringer på hemnumret numera. Så jag blev förvånad när det var min unge i luren. Med en liten röst sa hon att hon hade blivit av med telefonen på tunnelbanan. Jag frågade, hon svarade och till slut gick det upp för min sömndruckna hjärna att hon hade blivit rånad. På morgonen, vid St Eriksplan, i tunnelbanan. Hon var på väg till sitt jobb som simlärare efter att ha sovit hos en kompis.

Stanna där, jag kommer! Stanna inne hos spärrvakten! Jag spärrade telefonen, ringde polisen, fick dem att åka dit. Hon är bara 16, sa jag. Hon skulle bara till simhallen. Och lära småungar att simma. Jag sprang över St Eriksplan i pyamasen, ner för trappor, genom hela hallen, upp för trapporna, fram till spärren, in till min unge, bakom spärrkuren. Polisen var där. Bra poliser som förhörde lugnt och empatiskt. Jag satt mig ner på huk på golvet och lutade ryggen mot väggen. Lyssnade, och tittade på mitt barn. Och tänkte. Hon är hel. Han gjorde henne inte fysiskt illa. Han hade ingen kniv. Hon är hel.

Men tilliten. Mannen mitt emot dig på tunnelbanan. Han kan råna dig när du minst anar det. Fan. FAN.

Jag har tänkt det många gånger. Våra ungar går omkring med dyra saker i fickorna. Det är inte frågan om de blir rånade. Utan när.

Kanske är det bra att få vara med om det och klara sig. Så att de blir lite mer på sin vakt och streetsmartar sig lite till? Veta att man bara släpper grejerna till de som rånar. För det är bara prylar som kan ersättas.

Jag och mina homies knäcker en Ripasso ikväll

2011-09-09T22:06:00.000+02:00

Av alla facebookstatusar att döma, är jag inte ensam om att ha extra oönskat sällskap hemma. Jag har haft en förfärlig häxbryggd med vinäger och diskmedel stående hela veckan bara för att bli av med dem. Det har inte varit särskilt effektivt.

När jag tog en promenad ner till tunnelbanan för att möta upp sonen blev ett glas med lite vin i stående på köksbänken. När jag kom in igen pågick det redan en livlig AW. Efter dagens hårda flugslit i kompostpåsen och på fruktfaten förlustar sig nu en hel flugkolloni rakt in i fördärvet.

Jag misstänker att de inte håller så hårt på det där med åldergränser. En del av dem måste vara rätt nykläckta.

Jag vill också vara där nu

2011-09-09T20:47:00.000+02:00

Och bo här eller här.

Jag worfeudar med Ågren.

2011-09-07T22:35:00.000+02:00

Jag tror att han vill ligga. För han har kvart-i-tre-chattat med mig i 72 timmar.

Okej, vi spelar ett spel.

Men Ågren, Det är inte d e t spelet vi spelar.

Vad är det som driver mig?

2011-09-07T18:23:00.003+02:00

Nu har jag känt mig i väldigt många år. Ändå vet jag inte riktigt hur jag funkar.

Men i dag tyckte jag att jag kom på något. Jag kände närhet till den. Min inre motor. Bränslet kan vara både ilska och entusiasm. Blandat med envishet.

Jag kör på.

Andra skiftet

2011-09-06T21:41:00.002+02:00

Efter en dag på höghastighetsbanan är det skönt att komma hem och sätta på sig stövlarna och gå ut i trädgården.

Den är som vackrast nu. De sena blommorna är så fina. Gräset växer aldrig så grönt och frodigt som i september.

Snart kommer frosten och tar dem. Det gör lite ont i odlarsjälen. Att tänka på det.

Ohelgad vilodag?

2011-09-04T23:17:00.005+02:00

Some rights reserved by Henrik Ström

Jag har inte helgat vilodagen i dag heller. Jag minns inte när jag vilade senast. Låg ner mitt på dagen och gjorde ingenting, typ. Då räknar jag inte lördagens baktrötta förmiddag. Nä, det var ofrivillig vila. Som berodde på att jag typ kröp hem i fredags natt. Det sjuka var att när jag krälade in i badrummet registrerade min mjuka hjärna att badrumsgolvet behöver nog såpskuras. Vilket jag gjorde idag. Plus en massa annan härlig städning. Och tvätt. Och två timmars träning på gymet. Och söndagsmiddagsstek. Och hundpromenad. Och trädgårdpyssel. Samt en massa fint prat med tonåringarna och orgier med Wordfeud. Och kaffe med hembakta bullar. Plus ett halvt avsnitt av The Hour och hela P3 dokumentär- två timmar om 11 september. Och DN.

Fast. Det är väl också en slags vila.

Saffy: Det borde vara tvärtom

2011-09-04T09:12:00.002+02:00

- Du borde vara hemma på kvällen. Jag borde dansa på klubbar.

- Då skulle jag vara orolig. Du är ju i alla fall inte orolig för mig.

- Nä, det är jag inte för jag liiiitar på dig och vet att du kan ta hand om dig själv.

Pats jag kommer nu! /Edina

2011-09-02T16:58:00.005+02:00

Efter en vecka i ledartröja och sele ser jag nu stort fram emot en kväll på stan. Galet ledigt!

Sedan blir det en helg med amish- tema. Jag är ofriviligt nerkopplad i hemmet. Ungarna drog väl iväg redan igår när de insåg att blixtnedslaget skulle ha en långtidsverkan.

Akta dig så att det inte blir en sladdunge av det där, skrev en kompis till mig på Fejjan!

Wordfeudhora

2011-08-28T21:11:00.003+02:00

Hej!

Jag heter Mrs Li och är Wordfeudberoende.

(Det är nu det lämpar sig med ett svar i stil med - Hej Mrs Li)

Mina vänner är skitbra på Wordfeud. Det är svårt att vinna över dem. Därför måste jag ragga upp lite random damer och snubbar på nätet och klå dem med en sådär 100 poäng. Jag har fastnat i ett sjukligt beroende och jag har minst tio sjuttitvåtimmarsrelationer aktiva. Hela tiden.

Jag trodde att jag mest var där för att det är så kul att spela. Men nähej. Så var det tydligen inte. Jag vill vinna.

Det har blivit en drog som är mig övermäktig.

Hemma hos mig. Varning för bilder som inte passar färgblinda.

2011-08-28T20:58:00.003+02:00

Ny rabbat. Med massor av krabater.

Årets längsta. Jättelång.

Liten grön häst.

Om att ha tonåringar

2011-08-28T20:43:00.002+02:00

Jag vill fota dig på bryggan med 60-talsbadkappan på

2011-08-27T22:24:00.003+02:00

Vi åkte och badade.

-Kom så åker vi och badar. Du saknar ju havet. Nu åker vi.

Vi satte oss i bilen med bara baddräkterna på. Fantastiska kvinnor på väg till vattnet.

Stranden badade ensamt i lågt solljus. Ute på fjärden vimlade det av helgfirare på väg ut till den sista sommarbjudningen. Vi simmade ut till bojen och tillbaka. Gick upp och lade oss på stranden och torkade våra fantastiska kroppar i sensommarkvällens milda värme.

Sedan började vi ett samtal. Som pågick i ett dygn med undantag för några timmars nattsömn.

Fy faen vad han är bra. Banksy!

2011-08-25T23:03:00.003+02:00

Missa inte Banksy - Exit through the gift shop - K special | SVT Play

Det bästa jag sett på länge!

Nu är det bara att välja!

God fornejelse! Eller, ingen vill sitta på den våta fläcken.

2011-08-24T22:16:00.002+02:00

Husk at fjerne saed m.m fra baenke efter akten!

Support epic fail

2011-08-24T16:45:00.004+02:00

Hej Helpdesk!

Vad bra för er, att ni känner att ärendet är löst. Mitt ärende. Som inte är löst. För mig.

Det gör ni nämligen ofta. När ni inte kan hjälpa till att lösa ett telefon eller dataproblem. Då säger ni att ärendet är löst. Fast det inte funkar för mig och fast inget har gjorts. Och det spelar ju ingen roll. För ni har ju bestämt att det är löst. Särskilt när ni inte klarar av att fixa det.

När jag ska hjälpa någon att lösa ett problem så brukar jag säga att jag inte kan fixa det, om det är så att jag inte kan det. Och ofta ber jag om hjälp av någon som kan hjälpa till att lösa problemet. Någon annan än jag. Någon som kan. Men ni på Helpdesk har gjort det lite enklare för er när ni inte kan hjälpa till. Ni säger helt enkelt att ärendet är löst.

Tack för ingenting.

Kanske beror det på att man numera inte kan stå i den tejpade rutan? Nu när all support sker på distans.

Rejäl folkbildning om tuff musik

2011-08-23T22:54:00.004+02:00

Kvällens folkbildning historien om killarna som aldrig grubblade utan bara körde på

Jag har en konstig rodnad kring ett bett på foten.

2011-08-23T22:03:00.004+02:00

Kan det vara Borelia? När jag googlar på bilder och symptom stämmer det precis.

Sympton: Mentala förmågor

- Minnesförluster (kort- eller långtidsminne)

- Förvirring, svårigheter att tänka klart

- Koncentrations- eller läs-svårigheter

- Gå till fel ställen

- Talsvårigheter (otydlighet eller långsamhet)

- Stamningar

- Förlorad förmåga att utföra enkla uppgifter

Eller har jag bara haft semester?

Conan saknar cash

2011-08-23T20:21:00.004+02:00

Conan behöver löneförhöjning så att han får råd med både en ny B-cupa och en bättre makeup remover.

DN.se

Äntligen!

2011-08-22T19:52:00.002+02:00

Personen som söker bor i Domsjö, om du blir intresserad av att höra av dig.

Söndag 20.30 En självmordskandidat på farstutrappan

2011-08-21T21:16:00.007+02:00

Dessutom påminde hen mig om att ta en tur runt tomten och döda alla hens kompisar. Mitt i middagsbjudningen. Det vill säga mitt i mina odlingar.

De är så glupska. Man kan till och med se dem tugga och svälja. Mina blommor.

Bara glada miner trots sura sillar

2011-08-21T11:28:00.001+02:00

Väldigt rolig fest. Igen. Jag har tur.

Det hettade till på konferensen

2011-08-18T20:49:00.004+02:00

När jag tänker efter så är det här den bästa konferensen som jag har varit på.

Det var inte bara det väldigt fina vädret och den underbara utsikten som hjälpte till.

Det var att få bada med en bastukonnässör. I vår grupp lade vi gruppdiskussionerna i brygga. Kombinerat med sol, bad och bastu.

H hettade upp bastun till 90 grader. Hällde vatten på lavarna. Gav oss kallt vatten att dricka och kastade in intressant bränsle i diskussionerna.

Som jag har njutit, skrattat och babblat. Och badat. Naken. Simmat länge, i helt klart vatten.

Det blev en bonusdag. En sommarbonusdag.

Konferenstider

2011-08-18T00:18:00.003+02:00

Man blir lite berusad.

Bestämmer viktiga grejer.

Och tar meningslösa toabilder.

Dag 11 Tokigt

2011-08-16T19:54:00.003+02:00

Man undrar liksom varför?

Ända in i kaklet

2011-08-15T21:56:00.004+02:00

Sista veckan på sommarlovet för kidsen. Tredje veckan för mig på jobbet.

Jag kom hem, plockade upp kattskit som ingen brytt sig om att ta reda på, gick upp till köket och fick typ hjärnblödning.

Hela köket hade varit en skateboardverkstad med tillverkning av något slags vax i dag. På bilden ses bara en mycket liten del av röran. Det var stearin och olja på hela golvet också.

Jag hinner städa till hälften då telefonen ringer. Sonen har ramlat och slagit i huvudet i Rålis. Jag kastar mig i bilen för att hämta honom. Sedan lagar jag middag. Har koll på sonen som vilar i soffan och skäller på mina slarviga ungar samt avreagerar mig i telefonen.

Min nya strategi blir att fotografera eländet och sätta upp bilderna i hemmet. Med texter som.

Din mamma jobbar inte här.

Finn fem fel!

Gör om gör rätt!

Skärp er för fan.

Dag 10 Detta gör mig glad

2011-08-15T17:00:00.011+02:00

Närheten till mina ungar. De små luckor av tid som de är tillsammans med mig. Ett samtal, en kram, en hand på min axel eller bara stunds närvaro i tystnad.

Det är också källan till min största oro. Min ängslan som kan öppna dammluckor för detvärstkanhändatankar. Särskilt i sommar då vår hood har varit utsattt för knivmord och överfall mitt på dagen. Döda och skadade ungar, ett par kvarter hemifrån. Någon annans barn som inte kom hem mer. Som fallit offer, kommit ivägen, för psykiskt störda våldsmän.

Just nu vill jag bara att skolan ska börja. Ro hit med vardagen. Inga mer löst drivande ungar på stan. Jag fattar att det är härligt för dem. Den rusiga friheten för en trettonåring. Staden som öppnar alla sina portar av möjligheter och erbjuder nya vänner på spännande platser.

Men för mig är det på gränsen till outhärdligt när det kommer ett ordlöst mms från sonen på en brinnande tunnelbabestation 21.30. Och sedan inget mer. Tystnaden i en timme. Innan vi fick kontakt.

Dag 9 Dagens

2011-08-14T22:54:00.001+02:00

Arbete. I sitt anletes svett odlade hon sina perenner.

Vi skulle ta det lite enkelt

2011-08-14T20:23:00.005+02:00

Vi skulle typ beställa pizza och äta glass ur burk.

Det blev oxfilé och ljummen potatissallad med färsk pepparrot, dijonsenap och citron.

Och vinet. Ahh! Vilken trevlig kväll.

(Fast glassen som serverades till de varma hallonen låg i alla fall kvar i sina lådor)

Jag har tagit en överdos

2011-08-11T22:43:00.004+02:00

Rooooar! Eller hur skriver man ner ett rytande gurglande grrr?

Efter tre dagar på danslägret har jag verkligen lärt känna mina vadmuskler. Nu på kvällen har jag badat i tigerbalsam för att lugna ner topparna av träningsvärken. Jag har så mycket tigerbalsam på kroppen, att jag kommer att få sömnsvårigheter. Av lukten.

Tredje dagen gick det lite bättre. Med betoning på lite. Detta är verkligen en fest i att vara sämst, för min del. Precis när jag börjar lära mig några steg så ökar tempot till rymdraketshastighet och nya steg lärs ut.

I dag sa läraren till oss att inte dansa med stängd mun. Hon vill att vi ska le. Hela tiden. Jag är helt säker på att det inte gällde mig. För jag har ett ansikte format i tre runda cirklar av desperat koncentration. Käkarna jobbar febrilt för att hjälpa hjärnan att styra kroppen. (Jag försökte ändå lägga mig till med ett slags leende. Jag tror att det mer såg ut som om jag höll på att drunkna)

Hon dansade en sommar

2011-08-09T23:02:00.003+02:00

Se en sengångare framför er. På avancerad steppkurs med en inhyrd lärare av världsklass. Resten av kursdeltagarna heter Fred Astaire och har dansat sedan blöjåldern.

Där har ni min debut i afrodans. En studie i stegfel och betonghäck.

Nybörjarkurs. Pyttsan heller. Detta är som att vara nybörjare i en språkurs tillsammans med dem som redan konverserar flytande på språket.

Och jäklar vad långt hår en del av de unga dansande skönheterna har under armarna. Rejäla buskar på en decimeter sissådär. Flätningsbart.

Dag 8 En favoritbild

2011-08-08T23:07:00.002+02:00

Min Unge

På fyllan

2011-08-08T12:49:00.002+02:00

Jag tyckte det lät som en jättebra idé. Självklart ska jag gå en intensivkurs i afrikansk dans med inhyrd instruktör från Guinea och kvinnliga trumslagare. I fem dagar.

1. Jag har aldrig gått någon danskurs (förutom jazzdansen i gympasalen på mellanstadeit)
2. Jag har usel kondis. Under sommaren har jag mest tränat tuggmusklerna. Att svälja går liksom på reflex)
3. Jag äger inga danskläder. Går det bra med baddräkt? Och Adidas-shorts?

Jag har betalt. Och återkommer. Om jag överlever.

Backluckeloppis

2011-08-07T00:09:00.001+02:00

Dagens lunch, kaninpitt

2011-08-07T00:07:00.002+02:00

Öppet på Pride 2011 (Shlager, jag skriver om shlager)

2011-08-05T10:48:00.005+02:00

Pride-fest i Kungsan är 1000 % kärlek. Eller mer föresten.

När Kicki Danielsson entrar scenen för andra gången och stapplar sig igenom "God Morgon" och sedan innerligt tackar för all kärlek hon får från 14 000 jublande människor. Då blir jag rörd.

Hon lade till ett särskilt tack för den stora Twitter-love-bombningen också.

Dag 7 En bild som jag aldrig har lagt upp

2011-08-05T10:40:00.005+02:00

Vår lilla hund.

Ett ljus i mörkret

2011-08-03T22:39:00.001+02:00

Bullhjälpen

Appropå att avvisa barn från tåget. SL kan också.

2011-08-03T22:26:00.004+02:00

Ett lokaltåg i Berlin våren 2011 som oväxling

Här var jag väldigt arg. Min son är inte den enda ungen som blivit avkastad av SL på bussen. Jag hoppas att de har bättrat sig.

Idioter.

Och något annat som retar upp mig med SJ är att det numera förs långa monologer om vems felet är när tåget står till.

- Banverket bla bla bla, vägverket bla bla bla...

JAG VILL BARA VETA NÄR JAG KOMMER FRAM OCH OM JAG HINNER MED MIN ANSLUTNING.

Puh! Nu känns det bättre.

Dag tre på jobbet och helt stenad

2011-08-03T22:16:00.005+02:00

I går kväll for vi till Stureby med ett släp för att plocka upp en så där 25 kvm ölandssten.

Det är väldigt mycket sten. Två ton ungefär. Vi var klara klockan ett i natt.

Jag är helt jävla blockad i hjärnan. Två ton sten. Upp på flaket, ner från flaket, upp för backen hemma. Det är en rejäl AW.

Dag 6 Tema grön

2011-08-03T11:38:00.002+02:00

St Patrics day i Chicago 2008. En trevlig resa till USA med familjen.

Dag 5 En gammal bild

2011-08-03T11:15:00.004+02:00

Ett annat föräldraskap. Småbarnsmorsan. S å m y c k e t e n k l a r e !

Vid Thorildsplan knöt sig hjärtat och tårarna rann ohämmat

2011-08-02T09:05:00.004+02:00

Efter terrorn och katastroferna i Norgen har kvällstidningarna överfyllts av tragiska berättelser om det ofattbara. Jag har undvikt att läsa om det som är så svårt att ta in. Det som känns som socialporr. Som om det inte finns nog med tragik att beskriva. Som om alla sista sms och telefonsamtal måste beskrivas. Om och om igen.

I går läste jag DN på vägen in till jobbet om Elise och hennes familj. Jag tror att det var tonen i artikeln som fick mig att fortsätta att läsa. Den vardagliga beskrivning av relationen med dottern, om engagemanget i AUF och om känslorna inför en lägervistelsen.

Ulrika By kan skriva respektfullt och innerligt om det mest fruktansvärda.

Stockholm hånglade upp mig i kväll

2011-08-01T23:25:00.004+02:00

Dessutom blev jag uppraggad två gånger av främmande karlar. Den ene med systempåse. Borde jag följt med honom? (Förutsatt att jag hade bett om att få se vad som fanns i påsen)

Pride i Kungsan var fin fint. Jag hoppas på att hinna dit igen i veckan.

Babsan

2011-08-01T23:21:00.003+02:00

Hur orkar hon vara så snäll och glad hela tiden?

Jag är imponerad.